Var en av dom dagar som betytt väldigt mycket för oss!
Den 30 oktober 2006 stog jag där, med testet i handen å bara skakade.. Visste inte om jag såg i syne eftersom det var ett så svagt svagt plus.
Tänkte att jag skulle vänta med att berätta för Roger tills han fyllde år (13 nov), Säkert, som att jag skulle kunna hålla mig i 2 veckor. Nepp. Tog telefonen å slog Rogers nummer.

Jag: Hej, va gör du?
Han: jobbar!!! du?
Jag: nej ingenting. sen tyst.
Han: oki, va ville du då?
Jag: (totalt fegar ur) Nee, inget speciellt!

Så säger vi hej då å lägger på!

Idiot, tänkte jag, varför sa jag inget... Ångrar mig så klart å tar telefonen å ringer igen..!!

Jag: Hej!!
Han: hej igen!
Jag: va gör du?
Han: jag jobbar fortfarande!!!!
Jag: oki.. (blir alldeles tyst igen)
Han: ja, va de nå eller?? jag måste jobba!
Jag: (fegar ur igen) Nee, strunt samma, de va inget..

Å vi lägger på igen...!!

Samma idiotkänsla kommer å jag tänker att fan, jag måste ju våga berätta för han. Jag kan inte hålla mig längre...
Så jag ringer IGEN..!!
Den här gången säger han inte ens "Hej" när han svarade utan bara...

Han: Men nu är de 3:dje gången du ringer på typ 5 min, va vill du?????
Jag: Jag gjorde ett test i morse å de va svagt svagt +...(Slänger jag ur mig lite fort..)
Han: jaha (chockad)

Efter det kommer jag inte ihåg så mycket av va vi sa, mer än att vi skulle prata mer om det när han slutat för han hade inte riktigt tid å prata då han å hans chef höll på å gå igenom nått...

Men han kom hem med ett stort leende på Läpparna den dagen. Ett sånt där nervöst leende ni vet.. :-D Urgulligt!!!

Så 30 Oktober 2006 plussade vi, Då hade Mathilda flyttat in.. Våran underbara tjej!!!!